Jo minsann.

I dag skrev jag kontrakt. På en lägenhet. På Kungsholmen. I staaaaaan! Jag har längtat in till stan sedan jag flyttade ut till förorten för 14 år sedan.

Vid något tillfälle beskrev jag mig själv sålunda; "jag är en sådan som gärna skjuter upp saker till morgondagen, men när de väl måste göras så vill jag att det skall gå undan".

Nu verkar jag få mitt lystmäte!

Preliminär flyttdag är nämligen den 7 juni! Om en dryg vecka! Och jag har inte gjort NÅGOT än! Inte något alls, inte packat, inte städat, inte fyllt i blanketter.

Och jag har bara två lediga dagar innan det smäller, och den ena (i morgon) skall jag ägna åt att tvätta, och åt en uteservering eller två, de planerna vill/kan jag inte ändra på.

Nåja. Det ordnar sig nog! Det gör det ju alltid.

Annonssvar. Mm.

"Hello my dear, how are you? I will like to have a longterm relationship with you
write me through my email address.
( kristy014@yahoo.com )
so that i can send you my photo and also tell you more about me .
yours dearly
kristina"

A longterm relationship? När min annonstext utan svårighet kan läsas som "Hej. Knulla?"

Snacka om desperat brud. ;-)

 

I dag var, som tidigare meddelats, värden här för att avflyttningsbesiktiga min lägenhet. Enda anmärkningen var att det var hål i linoleummattan i bägge de rum som varit sovrum. Dessa hål kommer från ett av sängbenen, ett sängben som tydligen haft en väldig förmåga att röra på sig. Jag måtte sova oroligt.. Fyratusen kommer det att kosta mig. Och det kan det ju vara värt.

Besiktning.

I morgon skall min lägenhet utflyttningsbesiktigas. Och jag skall försöka bortförklara kattrivna tapeter och av sängben sönderskavda linoliummattor. Och detta skall jag göra klockan... NIOÅTRETTIO på morgonen!! Är de inte kloka?

På onsdag skall det skrivas kontrakt med nya värden. KLOCKAN NIOÅFEMTON! Det här verkar som någon slags sammansvärjning. Vid den tiden så SOVER man!!

Skit samma. Det löser sig. Jag har inte riktigt fattat att jag skall flytta. Lite svagt så börjar jag oroa mig; hur skall jag få plats med mina saker? Jag skall ju flytta till en mycket mindre lägenhet! Jag måste sälja den ena bilen och skaffa garage till den andra! Och jag måste...PACKA! Jag HATAR att packa. Och flyttstäda! Jag hatar att städa! Fy fan, plötsligt ser jag tusen problem torna upp sig. Jag önskar att någon kunde komma hit och peka med hela handen och se till att allt flyter smidigt.

• Säga upp, resp. nyteckna internet.
• dito el.
• och tele (eller så säger jag upp den fasta).
• ändra adress.
• flyttkort!
• skaffa tio miljoner banankartonger.
• skaffa garage till lilla bilen.
• sälja stora bilen!
• prata med banken.
• skaffa recept på ångestdämpande.

Jag sitter i köket med den bärbara.

Jag har nyss gjort mig en varm macka, jag var nämligen hungrig.

Men det tog ett tag, ty jag visste inte var saker och ting fanns. Jag var tvungen att leta efter stekspaden. Efter osten. Efter osthyveln. Jag var tvungen att använda konstig senap, konstig olivolja, konstigt bröd.

Detta är nämligen inte mitt kök. Det är någon annans kök. Och någon annan sover.

Varför berättar jag detta? Ingen aning! Men jag är bloggsugen (jag saknar er!!) och det är bättre än att inte berätta något alls.

Kanske.

Firmafest i går.

Jo minsann. Det var väl trevligt! Jag fick riktigt bra kontakt med chefen! Riktigt bra.

Trevlig flicka det där.

 

 

Annars är det bra med er?

Flytta på mig!

Nu är det nästan klart! Jag skall flytta från förorten till innerstaden! Det är bara pappersskrivandet kvar. Jag håller tummarna för att inget hinder dyker upp i sista stund. Själva flytten kan dock dröja flera månader, den nya lägenheten skall renoveras först. Men den som väntar på något gott..!

Me happy.

Var är jag och vart är jag på väg?

Det funderar jag på nu. Mitt liv känns som kaos, trots att det på det hela taget är ganska, för att inte säga mycket, lugnt och behagligt.

Jag lever ensam, men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det. Samtidigt som jag uppskattar möjligheten att kunna... "se mig omkring", så ser jag behovet av att ha en fast punkt, någon som får mig att gå upp på morgon och diska istället för att sova en timme till. Bekräftelsebehov, erövringsbehov, ålderskris? Säg det..

Jobbet har blivit ett trist måste, trots att jag egentligen trivs med det. Skall jag försöka få nya arbetsuppgifter? Eller bara byta arbetsgivare men behålla nuvarande uppgifter? Det enda jag vet säkert är att jag inte har någon utbildning och inga betyg, jag kan inte byta bransch, detta är allt jag kan.

Mina vänner har jag försummat i flera år, delvis beroende på att de har varit upptagna, men också för att jag mer och mer tycks sluta mig inom mig själv. Jag trivs förvisso med mitt eget sällskap, men det är ju trevligt med omväxling.. Dessutom så vill jag träffa nya människor, inte för att mina gamla vänner inte duger, utan för att jag vill få nya perspektiv.

Apropå nya perspektiv; jag borde resa. Inte någon äventyrsresa jorden runt, en vecka eller så i en trevlig stad där jag aldrig varit tidigare skulle räcka gott. Det där med nya perspektiv..

Jag tycks lida av en viss oförmåga att separera vänskap, sex och kärlek. Det är nog en ganska "manlig" egenskap i förhållandet till kvinnor, och jag är helt enkelt jävligt manlig i det hänseendet.

Boendet. Jag trivs inte där jag bor. Både lägenheten och området är okej, men inte mer. Samtidigt har jag i vanlig ordning förbannat svårt att få till någon förändring; återigen så skulle jag behöva någon som driver på mig lite.

Fy fan vilken röra! Känns det som. Trots att jag vet att det inte är det, egentligen.

Braking news.

Kära läsare, jag är sjuuuuk! Ögonen kliar, huvudet dunkar och jag fryser och svettas om vartannat (mest fryser). Dessutom känner jag mig lite snurrig.

Se så, tyck synd om mig!

Msn..

För ett par månader sedan var det någon för mig okänd som addade mig på msn, varvid följande konversation utspann sig.

 

Jag: Hej hej. Vem är du då?

Okänd: adam

Okänd: heter jag

Okänd: bor i Kumla

Jag: Och...?

Okänd: vad

Okänd: det e en kompis som skicka mail till mig där såg jag din msn o ta den

Okänd: trodde det va en brud

Jag: Tji fick du.

Okänd: synd att det inte blev brud

 

Nu undrar jag; hur tänkte Adam?

Salad fingers.

 

Se alla avsnitt, i bättre kvalitet, HÄR.

Filmtipset.

I går såg jag hela fyra långfilmer! Den första och den andra kan jag verkligen rekomendera, den tredje skulle jag undvika om jag var som du, men den fjärde var helt okej!

Clarityn-knarkare.

Det är jag det, sedan ett par timmar tillbaka.

Pollenallergin, som inte har drabbat mig mer än knappt märkbart på flera år, har denna vår slagit till med full kraft. Alltså for jag per automobil till apoteket och inhandlade i rubriken nämnda farmaka. Nu har näsan nästan slutat rinna helt, och istället blivit täppt. Det känns som om den vore full med stelnat lim, lim som dessutom tycks fylla halva huvudet. Nåväl, förhoppningsvis så blir det bättre med tiden.

Hej på er!

Fan..

Varför är du inte här? Jag vill inte titta på film ensam, utan dig. Men jag får väl göra det ändå, och då kan jag lika gärna titta på en kill-film; Jakten på röd oktober.

Men egentligen skulle jag vilja se Stolthet och fördom, Förnuft och känsla och Emma. Det känns som hög tid för ett Jane Austen-maraton! Med vitt vin. Sicken liten fikus jag är! :-)

Nåväl, vi kanske kan göra det en annan gång? Vad säger du..?

Pippa?

Jag hängde på krogen i går. Jag och min bok. Vi såg väldigt intressanta ut. Eller försökte i alla fall göra det.

 

Men ingen, säger INGEN!, kom fram och sa att hon ville ligga med mig, så jag åkte hem.

Här.

Här är det alltså meningen att jag skall kunna skriva vad som helst. Utan att behöva ta hänsyn till ett ex. Två ex. Tre ex. Inga ex!

Jag vill.

Tänka sig att jag gör det! Vill!

Men det är iofs inget konstigt med det, är det? Alla vill väl? I synnerhet vi som inte får...