Bloggtorka.

Jag får väl skylla på det trevliga vädret, vem har lust att sitta och uggla vid datorn då! I dag t.ex. satt jag ute och läste i ett par timmar, och åt lunch i solen.

Förresten: TRE DAGAR KVAR TILL SEMESTER!! :-D

Rubrik.

Jag är så ensaaaam!
Varför är ingen här och tar hand om mig? :-(

Musikkväll utomhus..

:-)

Bara en dag kvar!!

Sedan far jag ut i skärgården för att umgås med fru och barn och mamma och pappa och bror och svägerska och syskonbarn. Men inte min egen fru och barn och mamma och pappa och bror och svägerska och syskonbarn. Utan min gode väns fru och mamma och pappa och bror och svägerska och syskonbarn. Och barn. Det blir nog trevligt.

Vi skall fira midsommar.

Jag har köpt ost. För 500 kronor. Det luktar som om jag borde slänga soporna snart så fort jag öppnar kylskåpet.

Hej!

Det går inte att läsa!

Solen skiner som fan, det finns folk att titta på, en ny öl är beställd och mat likaså. Varför i hela friden skulle jag då behöva läsa?! :-)

Ändrade planer.

Jag hade tänkt åka båt i kväll. Bordet var bokat och allt. Men när jag kom dit på upptäckte jag att halva kontoret från jobbet också tänkte åka. Då gick luften liksom ur mig, och jag åkte hem. Fast jag stannade på den kinesiska, äta måste man ju..

Edit, som svar på kommentar:

Framtidsplaner.

Jag börjar bli orolig. Vad händer när jag blir gammal, och inte längre är sexig? När jag liksom bara är en gubbe! Ingen kommer att vilja ligga med mig. Jag måste se till att jag dör ung.

Jag skall åka tåg!

När jag är ledig!

Singeltankar.

Det är så himla skönt att vara singel! Man kan sitta hemma och tycka synd om sig själv, utan att bli störd, för att man är singel. Jävligt praktiskt.

Sagan om ringen.

Asså, jag gillar hela triologin. Himla bra äventyrsfilm liksom! Och romatiskt är det ju också! Jag är lite småkär i Arwen, det är något med hennes mun jag gillar.

Jag hade gärna sett henne suga av Strider/Aragorn. Eller någon annan. Så länge det inte är Frodo. Eller någon annan jävla hob. Eller någon orch, det hade varit riktigt äckligt.

Willie Nelson

Jag var på konsert igår, så att stackars Willie inte skulle missa mig när han för en gångs skull var i Sverige. Konserten var okej. Vissa saker var mycket trevliga: riktigt piano (flygel), och inte ett sånt där elpiano ellervaddetheter som de flesta artister använder i dag. Trummisen hade en (1) trumma, men det räckte. Inga elgitarrer, faktiskt inte ens någon stålsträngad gitarr, bara Willies egen, slitna gamla nylonsträngade, och hans eget, emellanåt ganska egensinniga, gitarrspel.

Sämst var publiken. En samling allsångsskadade landsortspensionärer som klappade i takt (och otakt) så fort de kände igen en låt. Och en och annan dåre som ropade YIIIHAAA! titt som tätt. Fy fan.

Willie var hur som helst charmig, även om han inte sa så mycket. Skrev lite autografer efter konserten och slängde ut pannband till publiken. Verkar vara en trevlig kil...gubbe det där!

Sedan tog jag BUSSEN därifrån, inte en taxi. Och jag gick heeela vägen från Sergels Torg hem till mig! Fast det fick jag ont i knäna av, för min jävla doktor tror att han vet bäst och vill inte låta mig ta 75 mikrogram Levaxin, bara 50. Snart blir jag olydig och gör som jag själv vill. Bajsdoktor.

Innan konserten åt jag sill och potatis på en sunkig, men rolig, restaurang. Till det drack jag Skåne. Och öl. Det var också trevligt.

Fan, fan, fan!

Av någon jävla anledning är batteriet i min kamera helt urladdat! Jag får därför nöja mig med att bara sitta här, utan att ta bilder. Det är kanske lika bra.

Dagen, än så länge.

I dag har jag haft en lugn dag.

Jag har kört bil, matat exets katter, torkat kattkräk, kört lite mer bil, sms:at, försökt handla jeans (hittade ingen parkeringsplats), sökt skydd från regnet i en port, ätit på restaurang, drukit en (7) öl och läst bok.

Men det hade ju varit trevligt att hångla lite också! Men det var jag antagligen ändå inte värd. Skit samma, jag får väl ägna mig åt mitt vin.

Stads-"promenad"

Jo minsann, här sitter jag och har det bra!

En helt galen dag!

I går var en helt galen dag. Eftersom jag hade jobbat natt så sov jag till 15.15, när klockan ringde kastade jag mig ur sängen och rev ur sängkläderna, lyfte upp min färdigpackade tvättkorg och rusade ner i tvättstugan (nåja, jag klädde på mig dessförinnan).

Då jag återvänt upp så drack jag te (som jag fick laga SJÄLV!), och lade lite disk i blöt. Ja. Disk. Jag diskade nämligen nästan all disk i går, helt otroligt! Det tog lite extra tid eftersom det var så mycket att jag dels var tvungen att diska i omgångar och dels för att allt måste ligga i blöt, och dessutom var jag tvungen att byta vatten innan jag verkligen diskade det, eftersom vattnet redan var lite.. kontaminerat. Seriöst, det var LÄNGE sedan jag diskade!

När jag ändå var i farten i köket passade jag på att tömma kylskåpet på lite matvaror som gått ut, bl.a. ett paket grädde från när jag lagade mat hemma senast (bäst före 24 april). Och maten jag lagade då.. Vet ni hur ärter som stått i en kastrull i kylen i en och en halv månad ser ut? Det vet jag, men eftersom jag helst bara vill glömma det så tog jag ingen bild.

Kommer ni förresten ihåg när jag lagade köttfärssås? Den slängde jag också ut. Ni vet hur det är - "nä, den håller sig nog ett par dagar till... fast just i dag känner jag för något annat" och "nä, nu fan är den nog inte bra längre! Fast jag tar hand om den - i morgon!" och "NEJ! Nu fan är den DÅLIG! Jag vågar inte öppna grytan innan den självdött!".

Jag skall nu delvis avslöja vad den hemliga ingrediensen är: grönmögelost (jag säger dock inte vilken sort, ha)! Vet ni hur köttfärssås innehållande grönmögelost utvecklats efter 50 dagar i kylen? Jag hade faktiskt ingen aning om att själva kulturen i osten kunde inta såpass fast form. Den grytan är en av de få saker jag inte diskade klart i går, den har fått stå i blöt under natten. Diskborsten jag använde för grovrengöringen slängde jag.
 Och återigen: nej, jag tog ingen bild! Däremot kanske jag skulle ha skickat in hela faderullan till Nordiska Riksmuseet, de kanske hade velat stoppa upp den och låta den inte en hedersplats i samlingarna med primitiva livsformer. Vid närmare eftertanke kanske till och med Etnografiska hade varit intresserade (av mig eller köttfärssåsen??).

Som om inte allt detta var nog så tömde jag alla soppåsar/papperskorgar i min vidsträckta lägenhet och bar ut returpapper och några tomma kartonger. Någonstans mitt i det hela rände jag till Ica och köpte två rejäla oxfiléer och lite andra bra-och-ha-prylar, t.ex. aluminiumfolie och en ny tandborste.

Gissa om det var skönt att krypa ner i en renbäddad säng vid dagens slut (gud så fjolligt det lät)!

I dag skall jag avsluta diskandet, köpa en ny diskborste och försöka fota lite ute. Kanske borde jag fota köket också, när jag rengjort spisen och avslutat och plockat undan disken.

Konsert med Chris Isaak, en översvallande recension.

Jo minsann flickor, i går, den 1 juni, var det dags för sommarens första konsert: Chris Isaak i Filadelfiakyrkan. Ett konstigt val av lokal kan tyckas, men det funkade mycket bra! Kul var bl.a. att kyrkorgeln, som till att börja med var dold bakom en ridå, avtäcktes när konserten började och därmed utgjorde en mycket vacker bakgrund. Dessutom spelade organisten (Isaaks, inte kyrkans) en trudelutt på den. Bach tror jag det var.

Hr. Isaak själv var i toppform, och likaså var bandet. Två timmars konsert förflöt i ett rasande tempo, han är ingen lätting som vilar på sina lagrar! Den musikaliska höjdpunkten tycker jag var hans version av Orbisons Pretty Woman, vi satt på läktaren och den gungade av basen. Gungade alltså, inte vibrerade..

Övriga höjdpunkter värda att nämnas är när han bjöd ner två tjejer ur publiken för att dansa på scenen och framförallt när han själv gick ut i publiken, och inte bara precis framför scenen, oh nej, han tog sig minsann upp till populasen på läktaren också (han var c:a två meter ifrån mig, ni kan få röra vid mig vid tillfälle).

Den absolut största behållningen var dock att han är en sådan RASANDE rolig, trevlig, självironisk och charmig underhållare och, skulle jag vilja påstå, ärlig. När han säger att han han skall ge lite extra eftersom det är så sällan han kommer hit så gör han det också, normallängd för hans konserter brukar enligt uppgift vara 90 minuter, i går spelade han två timmar, och det som sagt i ett otroligt uppdrivet tempo, mellan flera av låtarna hann vi inte ens applådera innan bandet fullkomligt exploderat in i nästa. Dessutom är det charmigt att även om föreställningen uppenbart är väldigt välrepeterad, så finns det utrymme för improvisation och lokalfärg, t.ex. episoden med orgeln.

Värt att noteras var även den spegelglasklädda kostym han bar i andra akten (efter blott fem minuters paus!), han var som en levande discokula!

Avslutningsvis måste också nämnas att samtliga medverkande är otroligt skickliga musiker!

Betyget blir utan tvekan fem tragiska singelbloggare av fem möjliga! Se honom om ni får chansen!