Jag tycker om ensamhet. Inte total ensamhet, utan den ensamhet man finner i en stad, eller för all del i en lägenhet där två personer befinner sig i olika rum.
Att sitta så att man kan höra andras liv på avstånd. Att passera en stängd dörr och kunna ana lukten av någon som sover på andra sidan. När det är så så trivs jag.
Jag har tillbringat några dagar i avskiljdhet (och med att jobba). Det var skönt. I dag gjorde jag ett tappert försök att åter kommunicera, men internetgudarna ville icke att jag skulle koppla upp mig på msn.
Det var allt.
3 kommentarer:
Jag vill såklart skriva nåt roligt eller tyket. Fast det går inte så bra. Jag tycker för mycket om beskrivningen av god ensamhet. Precis så tack. :-)
Ja, ensamhet kan vara hur bra som helst ... den typen av ensamhet som du beskriver ger en känsla av frihet, men ändå tillhörighet och trygghet.
/ H
P.S Gillar rubriken :)
Ja, det ÄR roligast att vara ensam i sällskap. :-)
Skicka en kommentar