torsdag 10 juli 2008

Spridda anteckningar från en utekväll.

Här sitter jag, med party i sinnet. Och vad får jag? Barnfamiljer. Ingen över 20, ingen under 40.

Och bandet då. Fem 50-åringar i hawaiiskjortor, shorts och sandaler, och en 60-åring i hawaiiskjorta, avklippta jeans, sneakers och dreadlock-peruk. Som Mora Träsk med prostatabesvär.

Men det finns i alla fall en söt servitris. Men att stöta på söta servitriser är det sista man skall göra. Senast jag gjorde det var jag runt 20. Aldrig mer! I synnerhet som hon avvisade mitt frieri, trots att jag t.o.m. gick ner på knä.

Jag skriver detta på små lappar och kvitton som jag rensat ur plånboken, och med en lånad penna. Trots detta hoppas jag att någon skall missta mig för en restaurangkritiker (GRATIS ÖL!!!).

Oj! Nu satte sig fyra flickor vid mitt bord! Det finns vissa fördelar med att ta ett stort tomt bord nära scenen.

Oj! Nu gick de.

Nu gör bandet slarvsylta av "Sextiosju". Trist. Sedan övergick de till något som tydligen härrör från Eddie Meduzas penna. Inte heller bra.

Paus.

Om jag skall sammanfatta kvällen hitintills så är det mest irriterande den bandmedlem som envisas med att klämma på sin pipande gummihöna. Det var inte roligt första gången HELLER!

En lite ironisk grej är att jag har fruktansvärt ont i ryggen. Så även om jag skulle hitta någon så skulle jag inte kunna göra något. Om hon inte ligger överst.

Nu kom bandet tillbaka, och ett litet barn gick fram till scenen och gjorde "time out"-tecknet. Jag blir så ledsen. När jag var i hans ålder så kunde jag inget alls om sport (och det kan jag fortfarande inte!), men jag kunde Frödings "Ett bergatroll" utantill. Hur som helst. De började plötsligt spela en låt som, helt uppenbart, heter HV71, och de fick samma lilla barn att komma fram och bröla "HV71" i mikrofonen. Vart är världen på väg? Är detta vad flera miljoner år av utveckling har givit oss? Vad hände med litteraturen? Musiken? Kulturen!? Folk lär sina små barn att vråla något lags namn, som om det vore det viktigaste i världen.

Nu går jag hem och lägger mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch vad jobbigt ... känna party i kroppen men inte få ge utlopp för det ... ni har det inte lätt, ni stackars ungdomar! :D


Jo, du känner nog igen tornet.
Visste inte om du vill bli publicerad med din kommentar från Lyckligt ovetande så jag svarar här.

/ H

MP sa...

Nej, vi har ju inte det. Och i dag känner jag mig faktiskt inte det minsta ung!

Så ytterst hänsynsfullt av er, tant. Men det går bra att publicera mina kommentarer. Jag kan inte gömma mig för evigt! :-)